Forska!Sverige

Det finns anledning till hopp

Publicerad: 2013-08-27

Bo Ingemarson Styrelseproffs, tidigare bl a generalsekreterare Hjärnfonden, koncernchef Försäkringsbolaget If och konsistoriumledamot/ v ordförande Uppsala Universitet

Bo Ingemarson
Styrelseproffs, tidigare bl a generalsekreterare Hjärnfonden, koncernchef Försäkringsbolaget If och konsistoriumledamot/ v ordförande Uppsala Universitet

Mer än en superdator

Den mänskliga hjärnan är evolutionens mest avancerade och anmärkningsvärda konstruktion. Den är ett unikt universum utan motstycke i livets historia – en biologisk supercentral uppbyggd av etthundratrettio miljarder nervceller och över hundra tusen miljarder kopplingar bara i storhjärnans bark. Om man skulle räkna nervcellerna i hjärnan, en per sekund under sina arbetsdagar, så skulle man behöva arbeta i ca sjuttontusen år för att bli klar. Hjärnan är oändligt mycket mer avancerad än den smartaste superdator. Här finns ingen hårddisk som kan bli full. Ingenting talar för att redan inhämtade kunskaper, hur stora de än är, skulle hindra att hjärnan lär sig ännu mer. Den anpassar sig, och bygger om sig, så att ny kunskap alltid får plats. Kanske är det till och med så att det får plats mer kunskap, ju mer man redan vet. Den är som en egen organism hämtad ur vår vildaste fantasi. Ändå är alla de biologiska, kemiska och tekniska landvinningar som finns representerade i hjärnan, bara ett försiktigt fundament för vad den kan utföra. Visioner, drömmar, minnen, musik, analyser, styrsystem, språk och känslor är resultat av ett slags samarbete på cellnivå som vida överstiger summan av komponenterna. Hjärnan arbetar i en egen rymd där det svåraste blivit det enklaste: där vårt inre reagerar på intrycken från omvärlden på nästan ingen tid alls. Den ger oss vårt liv i en värld som vi betraktar som självklar.

Så är det när allt är som det ska.

 

Men ibland går det snett.

Yttre och inre faktorer kan leda till störningar, skador och sjukdomar. I stort sett allt vi upplever och allt vi stöter på kan påverka hjärnans funktioner. Sinnesintryck och utbrändhet kan orsaka lika mycket skada som mikroorganismer, genetiska sjukdomar och våld. Via nervsystemet och ryggmärgen arbetar hjärnan över hela kroppen, och problem kan dyka upp var som helst. En lång rad av vår tids sjukdomar beror på störningar i hjärnans och nervsystemets funktioner: utbrändhet lika mycket som MS, autism, epilepsi, stroke, Alzheimers sjukdom och andra tillstånd. Beräkningar visar att minst 40% av de totala sjukvårdskostnaderna härrör från hjärnsjukdomar, förutom lidandet för de drabbade och anhöriga.

 

Stora forskningsframsteg

Tack vare forskningsframstegen under bara de senaste decennierna har hoppet om att  finna lindring och bot för många av dessa tillstånd ökat på ett storartat sätt. Framstegen är mycket påtagliga – både inom grundforskning och behandling. För att citera professor Lars Olson vid Karolinska Institutet: ”Det är glädjande att se de dramatiska framstegen i behandlingen av sådana stroke som orsakas av blodproppar.” Stroke är ett av många områden inom den medicinska forskningen. Kunskapen om hjärnan och dess sätt att arbeta har ökat exponentiellt bara under de senaste 15 åren. Just nu testas ett vaccin för behandling av Alzheimers, en av vår tids stora folksjukdomar. Framstegen är stora också på många andra medicinska fronter.

 

Krävande men hoppfullt

Den medicinska forskningen är en helt avgörande förutsättning för en hoppfull framtid fylld av hälsa och välstånd. Vi har redan kommit mycket långt, men det är bara början. Den medicinska forskningen behöver mer resurser för att möta utmaningarna i laboratorier och på kliniker. Men det handlar också om resursallokering av befintliga resurser. Det kan inte vara rimligt att såväl våra seniora forskare, dvs många av våra professorer, som andra forskare ägnar merparten av sin tid åt att jaga pengar för sin forskning. Deras stora kompetensområde är ju forskarens och inte ”fund raiserns” (även om många utvecklat en sällsynt stor talang även på det området). Bara genom att se till att frigöra mer av deras tid till forskning skulle säkerligen betyda mycket för framstegstakten. En annan mycket påtaglig obalans är – och jag citerar en tidigare krönikör på denna sida – ”att de offentliga investeringarna i medicinsk forskning i Sverige i dag utgör knappt 0,2 procent av BNP, medan vårdkostnaderna utgör 9,5 procent. Förenklat kan man säga att för varje skattekrona som läggs på vård, läggs 2 öre på att kunna ge bättre behandlingar och prevention i framtiden”.  Politikernas uppgift – på uppdrag av oss väljare – är att se till att forskningssatsningarna blir både effektiva och omfattande. Det är en grundförutsättning för en välmående och därmed arbetsför befolkning. Här finns potential för klar förbättring och därmed finns det stor anledning till hopp för drabbade och anhöriga.

Bo-signatur

Bo Ingemarson

Dela gärna den här sidan: