Forska!Sverige

Vår goda folkhälsa är inte garanterad

Publicerad: 2014-04-28

Medicinsk vetenskap har tusenåriga rötter men de stora framstegen gjordes inte förrän naturvetenskapliga metoder började tillämpas och samhället tog ansvar för forskningens organisation och finansiering. I ett historiskt perspektiv är resultaten häpnadsväckande. Människans medellivslängd har mer än fördubblats och i Sverige har under de senaste 60 åren en 65-årings förväntade återstående liv ökat med en månad för varje år som gått. Men den förbättrade folkhälsan leder till nya utmaningar.

Goran-Magnusson

Göran Magnusson
Ordförande, Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning (SSMF)

Vid förra sekelskiftet fanns det i Sverige fyra gånger så många barn som det fanns äldre över 65. Nu är grupperna lika stora. Samhället måste anpassas efter nya behov och det leder till frågor om framtida krav på medicinen. Folkhälsan i Sverige ligger visserligen i topp, men även här drabbas vi av sjukdom eller funktionshinder i medeltal under 10 % av livet, naturligtvis mest under dess sista del. [1, 2] Det är därför en stor utmaning för medicinska forskare att ta reda på hur uppkomst av sjukdomar kan förhindras eller fördröjas, om de inte kan botas.

Vår goda folkhälsa är inte garanterad. Sverige är en del av världen och det finns risk för att medellivslängden minskar i stället för att öka. Jordens befolkning har mer än femfaldigats under 1900-talet och vi ser redan många tecken på miljöförändringar som påverkar människans hälsa. Inte minst syns ökad spridning av vissa infektioner. Om vi misslyckas med att hantera sådana allvarliga problem riskerar den medicinska utvecklingen att ta ett stort steg tillbaka.

Medicinsk forskning i Sverige har sedan 1950-talet varit exceptionellt framgångsrik och nådde under 70-talet tätposition i världen. Parallellt med den offentligt finansierade sjukvården och medicinska forskningen växte en internationellt konkurrenskraftig läkemedelsindustri fram. Under flera decennier pågick ett givande samarbete mellan universitet, industri och sjukvård, vilket resulterade i ett stort antal viktiga upptäckter och innovationer. Nu återstår bara rester av de stora läkemedelsföretagen i vårt land. Det är ett bakslag för svensk medicin därför att grundforskning och tillämpad forskning är kommunicerande kärl. Det är viktigt att återetablera storskalig forskning och utveckling inom läkemedelsområdet i Sverige.

Efter den starka expansionen av svensk medicinsk forskning planade det statliga stödet ut efter 1980-talets mitt. I flera jämförbara länder har detta inte varit fallet, vilket har lett till en relativ tillbakagång för oss i den starka internationella konkurrens som råder. Vi ligger visserligen fortfarande bra till när det gäller forskningsproduktion men en mindre del av de viktigaste upptäckterna görs i Sverige idag jämfört med för 25 år sedan. Medicinsk grundforskning och klinisk forskning delar detta problem, men den kliniska forskningen är också påverkad av den stora ekonomiska pressen på dagens sjukvård. Klinisk forskning, i synnerhet vid universitetssjukhusen, måste befrias från sjukvårdens nuvarande fokus på kostnadsminskningar. Regeringen har uppmärksammat den svenska forskningens besvärliga situation och det statliga stödet till forskning har ökat under senare år. Trots detta är bidragen från organisationer och enskilda helt avgörande för att svensk medicinsk forskning skall kunna bibehållas på en internationellt konkurrenskraftig nivå.

En tydlig förändring i biomedicinsk forskning är det ökande behovet av mycket komplicerad och dyr apparatur och andra avancerade resurser, som inte kan hanteras av enskilda forskargrupper. Numera är det sällan som en hypotes kan prövas med okomplicerade metoder. I detta avseende närmar sig biomedicinsk forskning fysiken. Det ökande beroendet av mycket kostsamma gemensamma resurser gör att utrymmet för att finansiera enskilda forskningsprojekt minskar. Unga forskare som inte är associerade med en resursstark grupp får ökande svårigheter att finansiera egen forskning. Det är en utmaning för forskningsfinansiärer att inte ensidigt stödja elitforskning så att mångfald och återväxt försummas.

Goran-Magnusson

Göran Magnusson

 

Dela gärna den här sidan: