Forska!Sverige

Att leva med MS – Eva berättar

Året är 1993 och Eva, 25 år, har tappat känseln i halva kroppen. På akuten undersöks hon, men får inget besked om vad som är fel. Det går över, men snart försvinner synen på ena ögat.

Hon får höra att inflammationen i synnerven kan vara ett tecken på MS. Eva är mitt uppe i livet och karriären som ståuppkomiker. Att hon kanske har en kronisk obotlig sjukdom är inget hon kan ta till sig och det ska dröja till 1997 innan hon slutligen får diagnosen.

Eva får fler skov, men återhämtar sig alltid bra. Bromsmedicinerna som fanns då hade ganska svåra biverkningar som liknade influensa och det gick inte ihop med arbete och familjebildning. Därför dröjde Eva med att ta medicin. Runt millennieskiftet förvärras sjukdomen. Eva inser att hon måste ta hand om sig, ta medicin och minska på stressen. Hon omskolar sig och står idag fortfarande på en scen, men nu som föreläsare engagerad i patienters rättigheter.

Eva får fler skov, men återhämtar sig alltid bra. Bromsmedicinerna som fanns då hade ganska svåra biverkningar som liknade influensa och det gick inte ihop med arbete och familjebildning. Därför dröjde Eva med att ta medicin. Runt millennieskiftet förvärras sjukdomen. Eva inser att hon måste ta hand om sig, ta medicin och minska på stressen. Hon omskolar sig och står idag fortfarande på en scen, men nu som föreläsare engagerad i patienters rättigheter.

”Det är grymt när en ung människa drabbas av en obotlig sjukdom, kanske innan man ens kommit ut på arbetsmarknaden” säger hon. Forskningen ger hopp om ett botemedel, kanske ett vaccin, som kan hjälpa den yngre generationen.

Dela gärna den här sidan: